om att ha en av varje.

Söndag? Redan? Ja, redan. Det är en hel vecka sedan jag gick av tåget i Malmö och checkade in på hotellet. Och nu sitter jag här, i vår obäddade säng med fönstret öppet och lyssnar på hur Hugo försöker få Ebbe att sitta still vid bordet.

Det är soligt ute men under natten har Göteborg pudrats med ett tunt täcke av snö. Under natten som vi knappt sov någonting alls för Signe har tänder som är på väg ut och har varit nästintill otröstlig hela natten. Det var faktiskt den värsta natten vi varit med om sedan vi fick barn. Ebbes tänder kom mer i smyg – en dag tittade man in och så fanns där två små riskorn. Inte ett knyst sa han.

Visst vi handskades med nattskräck under en lång tid men det var ingenting i jämförelse med det här. Jag och Hugo är alltså nådigt trötta idag men tycker mest synd om Signe. Min lilla plutt som aldrig gör väsen av sig i onödan. Hon är ett väldigt lugnt barn, min minsta. Inte blyg utan mer…samlad, stillsam. Ebbe var mer framåt och rev av gapskratt efter gapskratt tidigt. Jag tänker att det finns mer av Hugo i hennes sätt och mer av mig i Ebbes. Men vad vet jag, det enda jag vet är att de skiljer sig från varandra ordentligt. Och att det är så jäkla kul att ha fått två så olika barn. Som det bästa av två världar.

2 thoughts on “om att ha en av varje.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *