om en glad tröja, rosa fåtöljer, om att fostra pojkar och rosa väggar.

Bildkälla

En tröja man blir glad av! Skulle jag ha den i garderoben hade jag klätt den med ett par “mom”-jeans. Eller en prickig kjol. Örhängena skulle jag också ta, jatack.

Bildkälla

Det är inte flickor/tjejer/kvinnor som ska vara försiktiga, som ska klä sig “passande”, som inte ska dricka “för mycket”, som ska gå med nyckelknippan mellan fingrarna, som ska vara försiktiga and so on. Det är alla vi, föräldrar till pojkar, som bär det största ansvaret. Genom att vara en motpol, genom att tjata tjata tjata in goda värderingar, genom att vara en vettig förebild, genom att ta vårt ansvar och fostra dem och vara på vår vakt så fort manskulturens färger börjar blandas i våra söner når vi en förändring. Tror jag.

Bildkälla

Med ovanstående i åtanke pratar vi mycket om rätten att säga nej med Ebbe. För jag tänker att om han lär sig att respektera sig själv och sin egen kropp så blir det inte lika svårt för honom att respektera någon annans.

Bildkälla

Sant..

Bildkälla

…men jag vill ändå ha dessa.

Bildkälla

Ibland tänker jag att kroki borde vara obligatoriskt i skolan. Jag vet ingen som har så avslappnad inställning till kroppen som Hugo, som lagt oändliga timmar på kroki som konststudent – vilket jag tror har bidragit till en helt annan förståelse för hur kroppar ser ut, som sett riktiga människor istället för retuscherade.

Bildkälla

Rosa väggar, olika ramar och världens finaste upphängning. Önskar vi hade lite mer plats. Eller åtminstone några fria hörn.

plottrigt, hemtrevligt och bordsdekorationer

Jag försöker hejda mig själv nu för tiden när det kommer till att följa varje impuls som svänger in i magen varje gång jag blir inspirerad av någonting. Försöker att inte byta stil så fort jag hittar någonting nytt jag tycker om, men det är sannerligen svårt. It’s a curse, I tell you. För det tar inte många minuter innan jag hinner tröttna eller hittar någonting nytt. Så jag tränar lite på det, på att se men inte röra. Lite så som när jag ser någon bära något toksnyggt men inte nödvändigtvis måste köpa det själv. Man måste faktiskt inte ha allt man gillar. Så. Nu tittar vi på dessa två hem, men rör ingenting hemma. Eller ja,det gäller väl egentligen mig.

Vi börjar med det här. Hemtrevligt med ful teknik, lite plottrigt och inbott. Undrar lite hur mycket plotter som hamnade utanför bild om de fick med så här mycket I bilden. Älskar i vilket fall att det inte är avskalat. Här bor faktiskt någon. Som samlar grejer, läser och ritar.

Det här är faktiskt en riktigt bra idé för det där mellanutrymmet som blir, vi hade också ett sånt när vi bodde i Stockholm men vi satte upp hyllor istället. Det var väl i efterhand ingen egentlig hit eftersom det stal lite av ljuset. Den här spegeln blir ju faktiskt som ett tredje fönster. Fint med gardinerna också, att de släpar i golvet.

Okej, mindre skönt att sitta i, så det blir väl inget ha-begär på den där soffan. Eller stolen, för den delen. Men(!) snyggt med kontrast. Tavlan med palmen däremot, den tar jag gärna, tack så mycket.

Jag är inget fan av män uppsatta på väggen, sorry not sorry för politiskt inslag, men så är det. Trots det är det rätt mycket som får plus av mig här; tavelvägg, gröngrå väggfärg (fondvägg i mitt hjärta,) stilleben-bordet framför väggen och hur fint det blir med köket som går i helt andra färger.

Förresten visst vet man bara att den som målat gröna väggen är en sån som skiter i maskeringstejpen och kör på fri hand? Visst skvallrar listen om det? Visst känns det befriande?

Okej, nytt ställe med stort fint bord och sköna rejäla bänkar till.

Men absolut bäst är blomsterarrangemanget, the centerpiece. Och ljusstakarna.

Och så till den sista bilden med romantiska, detaljerade sänggavlar, lågmälda matchande tavlor och vita påslakan. What’s not to like?

inredning från italien, tigrar på väggen, scarfs i håret och tapas till middag.

Godmorgon, här sitter jag med dagens andra kopp kaffe medan alla andra sover. Det här är den bästa stunden på dygnet – när alla sover och jag tassar upp och slår på kaffebryggaren, och sen sicksackar över alla leksaker som ligger slängda på golvet, mot soffan och får vara helt ensam en stund.
Snart vaknar alla och då ska jag plocka undan alla de där leksakerna, dammsuga och bädda sängen för vid niotiden kommer en inredningsfotograf med stylist som ska fota här. Det ska bli spännande. Jag har i alla år konsekvent tackat nej men nu har jag tvingat mig själv till att tacka ja till det mesta – man måste våga lite. Men visst är jag nervös, det här är ju mitt hem, där allt är lite skavt och så. Vi är ju en småbarnsfamilj som aldrig hinner tvätta ikapp, som har smörfläckar i fåtöljen, pågående projekt och saker överallt. Men kanske är det inte så farligt som jag tror.

Hursom, här kommer lite som jag sparat ner på Instagram den senaste tiden.

Frida Schüler är i Italien och bor här, i mitt drömrum. Älskar de mörka tunga möblerna till det turkosa och golvet. Det här är verkligen den perfekta punkten mellan modernt, gammalt, mörkt och lätt.

Kuddar i mönster och fin färgskala hos Mari Strenhielm. Jag vågar mig faktiskt till och med på att säga att det är den perfekta mixen – det är enhetligt och lugnt men inte tråkigt eller monotont. Två likadant mönstrade kuddar och resten ton i ton, skriver upp på komihåg-listan.

______theo la upp den här bilden på tapas till middag och det känns ju som ett fint alternativ till fredagstacos. Eller nej, tacos är heligt. Men till lördagskvällen när alla barn somnat för natten.

En filt eller matta på väggen har börjat bli ett litet steg att ta ut svängarna på igen och jag är inte alls främmande för den tanken. Särskilt inte när det ser ut så här eller så här. Textilier med motiv är förresten något jag definitivt börjat hålla ögonen öppna efter på loppisar. Textilier som berättar en saga eller historia, det blir kanske inte finare än så. Den här bilden kommer också från ______theo – ett av mina favoritkonton på IG.

Så var det ju det här med scarfs i håret – jag är fortfarande såld på tanken men det är lite svårt att få till i praktiken innan håret vuxit ut efter mitt spontana klipp i våras. Men snart kommer jag kunna ha det så som på Mille Emilie från Sonoma_seven.

Gustav Broström karriärar nu på Gustavs loppis. Smart instagramidé och kul att följa. Den här vasen drömmer jag lite om att ha på skrivbordet. Så satans fin.

Jag vet inte ens om ord behövs för den här buketten från Anna Potter. Formen, det maffiga, blomstermixen och färgerna – tio av tio.

Åh Elisabeth Dunker från Fine little day, en gammal favorit på IG. Älskar stilen, det känns som att hon bara klätt på sig allt hon älskar och sen får det funka som det vill. Det är precis så man borde klä sig egentligen.


Babes in boyland har hållit i en ny workshop och skapade det här. Deras känsla för miljöer och fingertoppskänsla för stämning är så bra. Just workshopen skulle nog inte vara något för mig som inte vill fokusera på foto i framtiden, men jag hade gärna ätit frukost, lunch och middag vid det där bordet. Bilden kommer frånLinda Eliasson som jag dessutom håller med när hon skriver att ”Allt Babes in boyland rör vid blir till guld!”.

Artilleriet och Hanne Kjöller

○ jag fick ett mail i helgen, liksom alla andra på Artilleriets lista för nyhetsbrev, om att de lanserat en ny tjänst; Artilleriet studio som erbjuder privatpersoner och företag hjälp med både inredning och shopping. Intressant för mig ur två perspektiv: 1) jag ville omedelbart boka in en inredningskonsultation. 2) jag upplever samtidigt att Artilleriets status vattnats ur, att folk börjat tröttna på den stilen. Är detta ett sätt att återuppliva intresset eller spinner de bara vidare på den popularitet (som kanske inte alls har minskat, utan tvärtom)?

 

○ Hanne Kjöller levererade, i förra veckan, en välskriven och tänkvärd ledare i DN. Rekommenderar alla att läsa den. Väl rutet om medmänsklighet, självförvållad ensamhet, bristen på empati och överflödet av egoism.
hannekjoller-DN.jpg

mandelkaka med svarta vinbär


har verkligen aldrig fattat vitsen med svarta vinbär förutom som gele till diverse maträtter förrän jag köpte vaniljbullar med svarta vinbär på Cum Pane i Majorna. så när vi lånade hus i somras fanns där mängder med vinbär som jag plockade och googlade fram ett recept till, som jag har för mig kommer från Saltå kvarn – mandelkaka med svarta vinbär. en sån jäkla hit. behövdes inte ens någon sås till. tänkte jag skulle använda mig av samma recept idag men med päron istället för vinbär, tror det kan bli riktigt bra. vet inte om ni är lika glada i att baka som jag är men här kommer receptet på pajen;

Smör 175 g
Mandelmassa 200 g
Rostad mandel 1,5 dl
Kardemumma 2 tsk
Salt 1 nypa
Ägg 4 st
Socker 1 dl

  1. Smörj och bröa en form med löstagbar kant, ca 26 cm i diameter.
  2. Sätt ugnen på 175 grader
  3. Smält smöret.
  4. Riv mandelmassan grovt, finriv det yttersta skalet på citronerna.
  5. Rosta och grovhacka mandeln.
  6. Stöt kardemumman i en mortel.
  7. Rör ihop vetemjöl, bakpulver och salt.
  8. Vispa ägg och socker pösigt i en bunke.
  9. Blanda sedan ner mandelmassan, citronszest, mandel, kardemumma och det smälta smöret.
  10. Sikta därefter försiktigt ner vetemjölsblandningen och rör om till en slät smet.
  11. Häll smeten i formen och grädda kakan i mitten av ugnen ca 35-40 minuter.
  12. Hacka de rostade mandlarna lätt och strö dem över kakan.

 

några saker jag letar efter i sommar

jag har börjat ta Ebbe med mig in i secondhandbutikerna fastän det är något svårt att hålla fokus på alla grejer medan jag samtidigt strängviskar rör inte pilla inte akta var försiktig mellan hyllorna.
ibland får han nog och säger högt inför alla att jag vill inte vara här mer, jag gillar inte loppis, jag ska gå till pappa och stampar ut sådär som en treåring med temperament gör. ibland drar han till med DUMMA MAMMA.

någon minut senare skuttar han alltid tillbaka in igen, som om ingenting hänt.

men trots en och en annan sådan incident så har vi faktiskt mest roligt, han och jag. vi visar varandra saker vi hittar och han vill veta hur funkar den? om nästan allt.

sen säger han kommer du ihåg mamma, vi köpte den? när vi kommit hem.

egentligen behöver jag inte koncentrera mig så där överdrivet mycket eftersom jag faktiskt vet vad jag letar efter – den här sommaren har jag gjort upp en plan för vad jag ska ha och hittills har jag följt den med bara någon enstaka avvikelse.

jag har blivit oerhört inspirerad av Elsas gotlandshus och frågade henne om hur man får till stilen och hon svarade i ett inlägg jag återgått till flera gånger under veckan – hitta stilen a la Gotlandshuset.

det inlägget hjälpte mig att strukturera upp – för det är ju i riktning mot den inredningsstilen jag velat komma länge, med en blandning av Babes in Boylands ljuvliga, lite klumpiga och romantiska detaljrikedom, med mera svärta och med Artilleriets stilrena inslag av glas och keramik.

och så självklart en tunn liten röd tråd av skog och natur som möter hav – så som det är i Falkenberg.

så det är alltså Elsas Gotlandshus, Babes in Boyland, The kitchen och Falkenberg som jag byggt upp min inköpslista på. här nedan kommer ett par punkter ur den men för den som vill se resten kan surfa in i mappen leta på Pinterest, där finns också bildkällorna till alla bilderna i inlägget.

– korgar eller stråväskor till förvaring av tyger, kurslitteratur, symaskin, ritpapper och annat som inte används så ofta.
– detaljrika tårtfat

fat att ställa ljus på
mässingsljusstakar, gärna med blomsterornament
– litet galler för nybakt som ska svalna
– bakskålar

-tårtspade, kniv och bakformar
– blandat porslin

– grövre textilier

– dricksglas i klarglas
– assietter i pressat klarglas
– krukor i keramik

– en större och en mindre urna

Lomelinos pajer, en trädgårdsbukett och ett recept

jag har fått en ny bok till receptsamlingen, när vi var i Skövde, eftersom det var Mors dag och den här gången blev det Lomelinos pajer.
och jösses vilken tiopoängare till bok – bilderna är så vansinnigt vackra och inspirerande, nästan (men bara nästan) mer än själva recepten.

jag fick även med mig en blombukett, plockad i mina svärföräldrars trädgård. drömmer förresten så mycket om att ha en egen trädgård någon dag, men det är fortfarande ett tag kvar för jag ska bara och jag ska bara…

jag har inte tagit mig tiden att baka något mer ur boken än ett pajskal. eller bakat och bakat, mer mixat samman är det väl jag har gjort.

egentligen hade jag velat följa receptet till punkt men jag hade inte riktigt tid så jag gjorde en egen variant, en som gick lite fortare, med tryffel och vispgrädde;

Pajskal
11 st ballerina kladdkaka
35 g smör

Bryt kakorna och mixa dem
Smält smör och blanda med kaksmulorna till en deg.
Tryck ut degen i en liten springform (ca 20 diameter)

Chokladtryffel
125 g mjölkchoklad
125 g mörk 70% choklad
1,5 dl vispgrädde
1 msk smör

Koka upp grädde
Hacka chokladen
Häll grädden och smöret över chokladen, rör om tills det blir slätt.

Bre först tryffeln över pajbottnen, därefter grädden och avsluta med kakao.

om att inreda sovrummet – framtida projekt och inspiration.

jag har fått någon sorts inredningspsykos här hemma. jag vet inte om det är för att jag tillbringar så mycket tid här eller om det har att göra med att jag numer är Sandra 3.0 och att mitt yttre helt enkelt inte är i fas med det inre. jag vill ha en röd tråd och komma ifrån det röriga. jag vill att det ska kännas ombonat och ordnat och inte längre som om slumpen avgjort vart allt ska vara.
jag har börjat med att packa ihop ganska mycket saker jag hållit fast vid i flera år och skänkt bort utan att ägna en tanke åt det i efterhand. tvärtom, det har bara känts skönt. ut med det gamla och in med det nya.

eller så mycket nytt är det faktiskt inte utan jag sållar och ordnar mest bland det jag redan har och ser att det verkar som att jag varit på väg mot en stil men fått infall, tvärbromsat och bestämt mig för att byta till någonting annat och sen gått tillbaka till det första tills nästa infall dykt upp.

så nu försöker jag väl egentligen göra färdigt det jag påbörjat och sovrummet är det rum som får första prio och just nu är det ett par saker som snurrar runt i huvudet på mig:en sänggavel – jag vill ha en mjuk som jag kan luta mig mot när Signe sover på min mage och Ebbe vilar på min arm, en som jag kan ha istället för alla kuddar som alltid hamnar liite fel någonstans bakom ryggen och en som man kan halvsitta mot med med grus i ögonen och kaffet i handen.

med andra ord ska det vara en lite högre i tyg (jag är dock öppen för att ändra mig om min kära svärfar bestämmer sig för att köra hit de gamla järnsängarna från vinden i Skövde någon dag).

löst eller åtdraget tyg spelar inte så stor roll, jag gillar båda men vill nog egentligen helst ha något mitt emellan. ljust beige eller ljust grått tycker jag är allra finast men det får bli det tyg som jag hittar här hemma, för jag ska naturligtvis bygga ihop sänggaveln själv, mvh Ernst.

den största utmaningen ligger i att inte behöva anstränga mig allt för mycket eller låta kostnaden skena iväg, men det är väl inte helt omöjliga kriterier, tänker jag.

nästa grej – piffet, som det så fint kallas. överdrivet långa knopplister bredvid sängen att hänga morgonrockar och väskor på (jag har faktiskt redan snickrat ihop en), tavlor eller lampor som inte är centrerade ovanför sängen eller vid nattduksbordet. Hugo har en riktigt gammal som han köpt i Paris för många år sedan, kan bli så att den äntligen får komma upp på väggen…

skulle även gärna ha en stor korg på golvet att lägga alla kuddarna i, men det finns det plats för hos oss. synd, tycker det är så fint.

något mer som skulle göra sig fint på väggen, istället för tavlor, är någonting grönt. antingen en bunt eukalyptus som på den nedersta bilden eller…vaddetnuär som hänger på den första.

alla bilder + källor finns i min pinterestmapp dröm dröm

lilla widergren och växtvärk på internet


för ett par veckor sedan (faktiskt ganska många till och med) fick jag en så fin grej ner i brevlådan – en illustration av Michaela. jag bloggade en kort period på Odalisuqe, som Michaela är en av grundarna till, men längtade ganska fort tillbaka till min egen plattform.

har för mig att jag kände mig lite malplacé med mina hundar och vardagsbetraktelser bland allt snyggt och moderelaterat och drabbades av prestationsångest.

det var sannerligen en annan tid i mitt liv och det var i samma veva som den här platsen började växa och jag drabbades av någon sorts växtvärk som höll i sig rätt länge och hade svårt att hänga med. det tog mig också lång tid att bestämma mig för vad jag skulle ”göra” av det hela.

skulle jag ens göra någonting alls? kunde jag ens? eller hade jag drabbats av hybris?

jag läste att man skulle ”nischa” sig, men så fort jag försökte kändes det bara konstlat och allting låste sig för mig. så det var väl också därför jag inte riktigt passade på en plats som hade en så tydlig riktning.

ja, nej, jag vet – jag är inte särskilt stor på internet men bra mycket mer än vad jag hade någonsin hade trott att jag skulle bli.

nåja, slut på sidospår och dags för tips; Michaelas illustrationer på mwidergren, särskilt under fliken ’line drawings’.